Va just inne på Fb o jag har ju gillat polisens statliga .. blablabla..
O där skriver de nu...

Om man har blivit utsatt för fysisk, psykiskt eller sexuellt våld i närstående relation, ex partner, sambo eller nära släkting så ska man ta kontakt med de men va fan hjälper det??
okej när det handlar om sexuellt våld o pågående fysisk misshandel men när det gäller psykisk misshandel, då står det ord mot ord.. En människa kan säga till en annan att man är sveriges största psykfall o man har nåt allvarligt fel i huvet mm är inte det psykisk misshandel eller är det bara jag som är ute och cyklar???
Vet inte hur många gånger jag har fått höra en massa påhopp, glåpord, vilken dålig mamma jag är, att jag inte förtjänar att leva längre och att han ska komma o slå ihjäl mig.. Naturligtvis har jag gjort anmälningar men till vilken nytta?? Har även lagt fram bevis via sms men va fan har det hjälpt?? Det enda svaret man får .. "fortsätt att anmäla"
Förra helgen när jag hade barnen hemma så berättade min flicka *pip* *Pip* och jag sa te henne att det var helvete så fel.. en vuxen människa får inte göra så... men vet oxå det att det inte finns nån mening med att anmäla det för hon kommer säga att det inte har hänt o pappa kommer säga samma sak... så läggs det ner...
År 2004, blev jag inkallad på dagiset, båda barnen hade berättat va pappan hade gjort det blev en anmälan till polis o soc.. barnen fick gå på förhör.. men va hände??? Jo det blev nedlagt.. ord stod mot ord... Och barn har sån livlig fantasi , de kan ju inte skilja på verklighet och fantasi va svaret oxå.. jävla... *pip****
Ändå visade barnen hur allt hade gått till väga, pojken pratade oxå, flickan visade för hon kunde inte prata.. men så sa pappan sitt så va det bra sen...

Asså jag är så arg på myndigheter, under alla dessa år har det kommit fram så mycket och jag har sökt hjälp hos familjerätten, Bup, kurator mm men ändå så sitter jag o barnen i skiten än idag, jag har tom begärt verkställighet i tingsrätten.. två ggr...
nu är vi där igen....
Jag orkar inte mer.... har redan försökt ta livet av mig en gång, nä flera ggr pga barnens pappa .. men ändå ....
jag orkar inte med honom, jag vågar inte säga emot honom o det är nåt som påverkar min relation idag... min sambo orkar inte se mig må sååååå dåligt som jag gör.. han lider han med.. o vår gemensamma dotter ska vi inte ens prata om.. skulle det inte vara för henne skulle jag inte finnas idag... det gör ont att behöva säga det men det är fakta.... tyvärr!! jag är inte ego.. för om jag skulle va ego skulle jag inte leva idag.. men min ångest gör att jag känner mig död inombords..

Skulle aldrig ta livet av mig idag, får ångest bara jag tänker på det.. jag menar det är ego om nåt.. men jag orkar inte kämpa för mina stora barn längre, känner mig som en foster morsa för de två, så fort det går åt helvete med deras pappa ska jag finnas där och plocka upp allt, sen när allt är bra så ska de flytta igen till nästa gång, o så börjas det om igen...
Jag har åkt med barnen till andra sidan stan för att de ska bearbeta allt, jag har kämpat för att de ska må bra o va händer??? Jag får skit för att jag inte samarbetar.. ska jag verkligen behöva släppa allt för han ska inse att jag samarbetar, jag fattar inte.. jag kan inte göra mer nu, har gjort allt som står i min makt plus mycket mer... När han blev utsläppt o skulle träffa barnen va han såååå glad för att jag hade ställt upp för honom (pappan) men nu är det som bortblåst eller det har det vart i flera månader, jag händer inte med.. ena dagen är allt bra, vi är inte vänner men kompisar nästa dag så är jag en sån dålig mamma o vet inte allt va han säger...

ha en underbar kväll/natt.. ps sa ju att det skulle vara som en dagbok hhahaha

Jaha.. första inlägget... :)
Ska bara säga det att jag kommer inte lägga upp nåra bilder eller säga vad jag heter, var jag kommer ifrån, ska försöka vara så anonym som möjligt pga mina skäl.
Än så länge.. Mitt liv är i kaos.. Vet att många klagar men jag lever fortfarande under mitt ex våld, bara för att vi barn tillsammans.

Allt kommer uppdateras efter hand, om jag skulle skriva allt idag, nu så skulle ni tröttna på att läsa!!! Och dessutom orkar jag inte skriva allt i ett inlägg :)

Idag mår jag väldigt dåligt psykiskt! Jag vågar inte vara själv, vågar inte träffa folk, jag skäms, får panikångest attacker o dom e inte att leka med.. Jag tror att jag ska dö varenda gång... Vill inte ha sympati!!!!!
Detta beror på att jag har levt under barnens pappa våld i så många år och ändå har vi inte bott ihop sen 2001, det är 10 år idag.
Tro mig , har haft med myndigheter att göra i alla dessa år, det har kommit fram saker som inte borde finnas men va hjälper det??? Vet inte hur många utredningar socialen och familjerätten har gjort, vet inte hur många polisanmälningar det finns med bevis... Och ändå sitter jag i samma skit än idag, han blev dömd för misshandel, olaga hot och kvinnofridskränkning för nåra års sen på mig och han blev dömd för misshandel på hans ex för nåra månader sen..
Egentligen säger det sig själv hur det ska vara idag men det så är det inte, barnen bor hos honom... Det är andra gången nu.. Han intalar barnen att de har det mycket bättre hos honom, att jag är en dålig mamma som inte tar ansvar, ja den listan kan göras lång och eftersom barnen, framför allt pojken har bevittnat våld sen han var 2 år så vågar han inte säga nåt annat, han håller bara med. Det är oxå nåt som har kommit fram att han vågar inte prata med nån för att pappa får veta. Ett barn ska inte behöva känna så, eller???
Det va en helg barnen hade vart hos sin far, då när de bodde hos mig.. så får jag en massa sms där pappan skrev att barnen hade nåt att säga till mig men det är inte deras ansvar men iaf ... pappan berättade att barnen inte ville bo hos mig, det hade jag ingen aning om så jag frågade barnen för naturligtvis hämtade jag de ändå... Nä det hade dom aldrig sagt utan de ville bara stanna en dag till..
Facebook, de har den sidan men det har vart under förutsättningarna att jag kan ha koll, ha deras lösen så jag kan logga in men samma dag som de åkte hem till sin pappa så bytte de.. Och nyfiken som jag är så tog jag upp det med barnens pappa o då sa han att barnen ville det men det tyckte jag va konstigt eftersom de visste va överrenskommelsen va.. Då fick jag till svar från barnen att det va pappa som ville att de skulle byta för att jag inte skulle komma in på deras konton... HMMM

Det va en tisdag... Deras pappa ringer till mig o anklagar mig för att jag ljuger o att jag inte ska få träffa mina barn...
Julen 2008 när det va växelvis boende, fick jag ett samtal från barnens pappa, du behöver inte hämta barnen från fritids.. Varför??? Då hade han sagt till skolan och socialen att jag var en dålig mamma för att jag inte använde samma lusmedel som han o inte gjort som han hade sagt, då kunde han hålla barnen borta från mig och det fanns ingenting jag kunde göra, ändå fanns det ett domstolsbeslut hur HANS umgänge skulle se ut, pga allt han hade gjort... på 3 veckor fick jag inte träffa mina barn ...
Det är mycket som har hänt mellan all tid som jag skriver om och även nu.. men allt kommer , kanske i en bok så småningom... hahha

Vårt samhälle är så jävla skruvat... familjerätten o socialen säger att det finns till för att barnen ska känna sig trygga .. in my fucking ass att det är så...
om det skulle vara så skulle inte mina barn vara så rädda för sin pappa, han skulle inte ens få umgänge med barnen...

Nu orkar jag inte skriva mer kommer mer imon efter kl 17... hoppas att det finns nån som läser och som känner igen sig...
Finner ni nåt intresse i det jag skriver, skriv en kommentar.. skulle uppskattas jätte mycket

ha en underbar kväll alla glada